14 Dec Hejdå Nepal

20. jan, 2020

Hemfärden gick smidigt och utan malörer. Vi lämnade Bhaktapur efter frukosten och kom med ett lite försenat plan från Tribhuvan International Airport, som flygplatsen i Katmandhu heter. Det blev ett snabbt byte av plan i Doha för sista flyget hem till Arlanda, där jag fick vänta ett par timmar på tåget till Stockholm Central. Efter en stunds väntan där gick tåget mot Linköping och sedan den korta taxifärden till hemmet - borta bra men hemma bäst. Visst är det skönt att sova i sin egen säng!

Några korta reflektioner:

Resan var för medlemmar i Rovdjursföreningen och Jaktkritikerna. Deltagarna i resan hade en gedigen kunskap, både djup och bred, om olika saker inom det biologiska området, allt från insekter, mossor och lavar, via däggdjur och till större frågor som koldioxidutsläpp och klimatfrågor. Dessutom fanns kunskap om lagar och förordningar som efterlevs eller inte efterlevs hemma i Sverige. Lärorikt!

Vad gäller rovdjur och jakt i Nepal är det bara att konstatera att ALL jakt i Nepal är förbjuden sedan 1973. Att döda ett skyddat djur innebär flerårigt fängelsestraff för den som utför handlingen - de stora rovdjuren har ett mycket starkare skydd i Nepal än i Sverige. I Nepal finns 235 tigrar (år 2018) på en yta som är en tredjedel av Sveriges, men med tre gånger så stor befolkning. Hur skulle tongångarna i svenska medier vara om man skulle tillåta "licensjakt" på tiger med enda argumentet att de är för många? Här hemma finns ca 300 vargar i vårt stora, glest befolkade land och ändå tillåter regeringen licensjakt (OBS inte skyddsjakt) på ett fridlyst djur bara för att hålle nere antalet.

Ett par relevanta skillnader: I Nepal är turismen näst största "exportvara" och den är beroende av en bevarad och skyddad fauna och flora. Proportionellt större ytor är avsatta för nationalparker och reservat. Lokalbefolkningen bor nära de stora nationalparkerna och inkomster från turismen är en viktig del i deras försörjning. Därför medverkar lokalbefolkningen till att skydda rovdjuren och motverka tjuvjakt. Vidare - i Nepal saknas den starka jaktlobby som finns i Sverige, där höga makthavare inom såväl näringslivet som politiken är en viktig del.

Att vandra i nationalparker ger en annan dimension åt upplevelsen än att åka jeep! I Nepal är det tillåtet att i mindre grupper gå till fots i nationalparkerna. Man ska ändå vara medveten om att man inte ser djur lika frekvent när man går till fots, som när man åker bil. Att vandra i skogen i Nepal skiljer sig i det avseendet inte så mycket från att vandra i skogen här hemma, där man möjligen kan få se några rådjur, en hare eller möjligen en älg som man skrämmer upp - dock inte varje dag. Om det huvudsakliga intresset - vid sidan av naturen i sig - är att fotografera djur och man endast har ett par veckor till sitt förfogande, kan jag nog tycka att det kan vara OK att åka jeep någon dag på en flerdagarsresa. Man att gå är att leva!

Mycket mer finns att säga, men jag sätter punkt här. Tack till alla trevliga reskamrater som förgyllde tillvaron på olika sätt och tack till Christian Jutvik som lät mig följa med på resan!

Dela den här sidan

Text

20. jan, 2020

13 Dec Möte med WWF

15. jan, 2020

Dagar i Bhaktapur inleds numera med frukost på lokal. Ett par minuters promenad från Shiva Guest House finns ett utmärkt "hål-i-väggen-ställe" där man serveras olika typer av små friterade godsaker tillsammans med traditionellt nepalesiskt te. Efter att ha lagt en bra grund för dagen på detta ställe går man ytterligare några minuter till youghurtgatan. Den nepalesiska youghurten är bara underbar, frisk och syrlig med en härligt krämig konsistens. Jag känner snålvattnet rinna till i munnen nu också, en månad efter hemkomst, när jag sitter och knappar ner dessa rader. Vad det kostar törs jag knappt skriva - sex personer får sitt lystmäte av youghurt för under 30 kronor. Alltså mindre än en svensk femma per person.

Efter frukost blev det ytterligare en tur in till Katmandhu, där vi idag besökte WWF:s huvudkontor i Nepal. Här mötte vi en mycket engagerad och engagerande herre, Ghana Shyam Gurung, som var högste ansvarig för WWFs verksamhet i Nepal. Vi fick ytterligare understruket att samverkan med lokalbefolkningen är nyckeln för framgång med bevarandefrågor vad gäller naturen. I buffertzonen bara runt Chitwan bor det ett par hundra tusen människor. Genom att trycka på den ekonomiska betydelsen av turismen, samt det faktum att man med hjälp av inkomster från turismen medverkar till en bra levnadsmiljö för befolkningen går det att skapa förståelse av vikten att både flora och fauna måste skyddas. WWF försöker att se till helheten för människorna - om de får tillgång till skolor och sjukvård tack vare turismen så ger det i förlängningen bra förutsättningar för naturen.

Ghana Shyam Gurung talade överhuvudtaget mycket om samarbete, inte bara med lokalbefolkningen. Det gäller också att ha goda relationer med andra organisationer, myndigheter och även grannländerna Indien och Kina i vissa frågor.

Det var en lätt upprymd grupp som anträdde återfärden till Bhaktapur i strilande regn. Enligt en väderguide jag hittade regnar det i genomsnitt en dag i december varje år i det här området, och det är klart att det skulle bli just på vår sista dag här.

Nåväl, regnet upphörde innan vi kom åter till Shiva Guest House. Det hade dessutom det goda med sig att luften blev friskare och att dammet lade sig. Efter att ha lagt sista handen vid packningen inför morgondagens hemfärd blev det en sista promenad i den gamla staden. Ett antal Kashmir-sjalar inköptes som julklappar och födelsedagspresenter till några närstående damer, innan sista kvällens middag tog sin början.

Den 13 december. Lucia... Boel och Kerstin kom ner i matsalen invirade i varsitt lakan och med varsitt stearinljus i handen och bjöd på luciasång, som vi alla hjälptes åt att få att låta fantastiskt vackert. Övriga gäster tittade storögt och lyssnade andäktigt (nåja). Ja, Christian ingick ju också i det korta luciatåget. Jag tror att han representerade en stalledräng eller möjligen en stjärngosse. Christian må ursäkta, men han kom väl lite i skuggan bland den kvinnliga fägringen.

Som avslutning på middagen bjöds vi på sång- och dansuppvisning från personalen, där vi också inbjöds att delta.

Så var det nattinatti den sista kvällen i Nepal för den här gången!

12 Dec Åter till Katmandhu

15. jan, 2020

Idag hade vi en riktig "slappardag". Fritt fram att göra vad som helst på förmiddagen i väntan på avfärd till Nepalganj, där vi ska ta flyget till Katmandhu.

Några valde att ta en sista promenad i omgivningarna, medan jag själv satte mig i trädgården och rensade kameran, läste lite och tittade på lite fåglar. Vi lämnade den trevliga lodgen Forest Hideaway vid lunchtid och kom fram till Nepalganj och flygplatsen. Efter att ha checkat in bagaget kunde vi gå en sväng ut i staden och få lite i magen. Det var bra. Den korta promenaden tillbaka till flygplatsen ersatte vi med en åktur med en eldriven liten trehjulig tuc-tuc, bara för skojs skull.

Flyget, som skulle gå kl 16 blev framflyttat till 17 som i verkligheten blev 17.45, innan vi lyfte.

Väl framme i Katmandhu gick det snabbt att få våra bagage och bussfärden ut till Bhaktapur gick smidigt. Efter en ganska sen middag blev det go´natt.

11 Dec En dag till i Bardia

12. jan, 2020

Idag startade vi ännu lite tidigare än igår, för att kunna vara redo att vandra in i parken direkt när portarna slås upp. Nu blir det inte riktigt så, eftersom proceduren med registrering av oss besökare tar ett par minuter, men snart nog var på gång igen - rent bokstavligen igång.

Vår "stora" grupp på 14 personer är ju delad i två, och idag växlade vi vandringsleder och guider med varandra. Idag gick vi ännu mera utefter en flodarm, och kunde se flertalet färska spår av tiger i den lösa sanden. Det första vi fick se var dock ett gäng uttrar, sex stycken, som lekte tafatt på den motsatta stranden. Ja, egentligen var de bara fem som lekte, eftersom den sjätte låg i strandkanten och åt frukost. En hyfsat stor fisk hade fått sätta livet till. Efter en stund simmade de över floden, mot vår sida men en bit nedströms och försvann ur vårt synfält.

En flodkrök blev nu vårt viste ett par timmar. Vi satt och väntade på en tiger som inte ville komma ner till stranden och dricka. Vi fick nöja oss med en påfågel en bit bort, en kungsfiskare som flyttade mellan två kvistar och en del andra flygfän.

Så småningom tyckte våra guider att vi nog borde byta spaningsplats, så det blev ryggsäck på igen. Och skor av. Och byxben uppkavlade. Och vad i vatten som gick halvvägs upp på låret. Så långt hade vi inte lyckats kavla upp byxbenen, som nu var våta. De torkade dock snabbt i det varma och soliga vädret vi bjöds på.

Vi vandrade åter i skogen på sandiga stigar bland tigerspår och ett och annat leopardspår dessutom. Det gröna betongtornet från igår blev åter vår lunchplats, och nu var vi tillsammans med övriga gruppen och ytterligare turister.

Strax efter lunch kom det vi alla väntade och hoppades på - en tiger gick ner till vattnet för att dricka. Det var visserligen ett par-tre hundra meter bort, men oj vad mäktigt det ändå är! Tigern lade sig och lapade i sig lite vatten, satte sig upp och såg sig omkring. Efter en kort stund reser den sig sakta och kliver lugnt ut i den grunda floden och korsar densamma, för att sedan försvinna in i det höga gräset. Resan var räddad!

Vår grupp gick vidare och satte oss vid en av de platser där vi suttit igår, men någon mera kntakt med de stora rovdjuren blev det inte. Den andra gruppen, som stannade vid det gröna tornet fick dock se såväl tiger som noshörning komma ner till vattnet.

Därmed var "naturdelen" av den här resan tillända. Det återstod bara promenaden ut ur parken, och under den såg vi spotted deer, apor och förstås fåglar.

ÖversiktÄldre