26. nov, 2018

Vår resa börjar närma sig slutet. Idag reser vi tillbaka till Lilongwe och det trevliga hotellet Latitude 13. Vi kan ändå ta det lugnt på förmiddagen, äta frukost och packa våru trunkar i lugn och ro.

Bil och chaufför som ska ta oss till Lilongwe kommer i tid och strax före lunch är vi på rull. Färden går bra och det enda stoppet vi gör är för att inhandla en souvenir i ett stånd utefter vägen. 

Väl tillbaka vid hotellet visar det sig att vi nu får ett rum i en annan del av anläggningen. Rummet är minst lika spektakulärt som det tidigare, ja till och med nästan lite för spektakulärt för vår smak, åtminstone i ett avseende. Det är ett "helintegrerat" rum, med sovrum och sittavdelning i ett och samma rum. Så långt är allt väl. Dessutom är dusch och hygiendelen integrerad och öppen mot sov- och vardagsrumsdelen. Det är också OK. Men vi hade nog föredragit en dörr istället för en bred, dörrlös öppning in till toaletten.

Sena eftermiddagen gick vi en runda på hotellet och tittade på de roliga detaljerna i inredningen och arkitekturen. Överallt fanns det små lustiga detaljer. Så småningom blev det middag och därefter dags att sova den sista natten i Malawi, åtminstone för den här gången.

26. nov, 2018

På morgonen finns det lite friskhet i luften, så innan vi åt frukost tog vi en promenad i parken runt anläggningen. Det är en välskött trädgård med flera vackert blommande träd och välansade rabatter. Infarten är kantad med mindre träd och rabatter på ena sidan och en magnifik häck med bougainvillea på den andra. Bakom häcken ligger resortens egen airstrip, där vi hade hört flygplan landa och starta ett par gånger.

Vi hittade också en alldeles nybyggd konferensanläggning. Troligen var det några gäster till den som kom och ökade beläggningen något. Redan till lunch var det flera gäster än det hade varit tidigare under vår korta vistelse på platsen, men utan att det var någon trängsel, varken i poolen eller i restaurangen.

Nåväl, efter den korta promenaden blev det frukost och sedan en lååång dag med bara sola, vila, slappa och koppla av, med korta avbrott för måltider och drickapauser. När det är 35-40 grader varmt och strålande sol skulle man behöva ha en vattensäck med droppfunktion ner i svalget hela tiden.

Vid middagen var restaurangen nästan halvfylld, men det var lika bra service och lika härlig miljö som de tidigare kvällarna.

25. nov, 2018

Efter en välsmakande frukostbuffe´, omgivna av lika många uppassare och lika få gäster som igår kväll, gjorde vi oss i ordning för en båttur. Båt och båtförare var på plats i rätt tid och vi kördes ut mot en ö en god bit ut i sjön. Där började vi med att sakta glida en bit ut från stranden och tittade på de många(!) fish-eagles som fanns där. Enligt skeppar´n häckade mellan 30 och 50 par fiskörnar på ön varje år, och det vi såg ger oss ingen anledning att tvivla på den utsagan. Det satt örnar i vrannan trädtopp, typ.

Nu visade det sig att båten var försedd med en hink fiskar och fiskrens, som vi fick se kastas ut i vattnet. Det ledde till att örnar lyfte från träden och dök ner mot gratismåltiden. Härligt skådespel. Vi satt säkert en halvtimme i båten och njöt av tillvaron och tittade på de pampiga fåglarna.

Så småningom kom vi runt den bortre udden på ön, och vi kördes in i en liten vik där det blev dags att gå i vattnet för att snorkla med de vackra cikliderna som finns här. Man bedömer att ca 30 procent av de ciklidarter som finns i våra sötvattensakvarier har sitt ursprung i Malawisjön. 

Skeppar´n i båten lockade till sig cikliderna med någon form av mat som han kastade i. Det var tidvis tätt med fiskar framför cyklopet, men artrikedomen var inte så stor som jag hade hoppats och trott. Dessutom var vattnet lite grumligt efter de senaste dagarnas lite blåsiga väder. OK - det är roligt att kunna säga att vi har simmat med cikliderna i Malawisjön, men som helhet tycker jag nog att det var lite överreklamerat. Förväntningarna var nog lite för högt ställda.

På den här sidan av ön häckade i stället en koloni med skarvar, som satt i mängder uppe på krönet och tittade ut över vattnet. På klipporna vid strandkanten såg vi ett par små varaner som smög omkring, innan vi styrde tillbaka mot stranden där vi bor.

Vi var tillbaka vid stranden i tid för att äta en relativt sen buffelunch i den fortfarande glest befolkade restaurangen.

Eftermiddagen tillbringades på samma lata sätt som gårdgaens eftermiddag, det vill säga med avslappningsövningar vid poolen, som uppladdning för middagen under stjärnornas och nymånens sken.