29 juni: Hemma igen

Jungfru Marie nycklar växte talrikt runr stigen till björngömslet vid Vargas Vildmarkslodge

Igår eftermiddag vid femtiden körde vi upp husbilen på garageuppfarten. Nu vidtog jobbet att tömma husbilen och städa ur den invändigt. Utvändig tvätt har jag betalat mig fri från. Städjobbet tog sin lilla tid, så klockan blev nog fram mot niotiden innan vi kände oss nöjda. Och trötta. Det var ett par rejält slutkörda pensionärer som satte sig att äta varsin uppvärmd djupfryst pizza, som Birgitta köpte när hon åkte till affären för att skaffa lite till kylskåpet och frukost idag. Vi hade ju vakat i björngömslet större delen av natten innan, även om man kunde sova i skift emellanåt. Skön sömn blev det i egna sängen.

I morse lämnade vi tillbaka husbilen fulltankad, påfylld och tömd på rätta ställena. En liten reflektion på hela resan kan nu vara på sin plats.

Allmänt: Att resa runt i Sverige med husbil är ett bra sätt att få se mycket och styra sin egen tid. Vi reste utanför turistsäsongen och slapp trängsel med stora horder av andra nyfikna, men å andra sidan var väldigt mycket stängt, allt från caféer till museer. Den relativt tidiga resan medförde att vädret längst uppe i norr var rätt dåligt, med ett bakslag till kallare och blåsigare väder efter en tidig värmebölja.

Största upplevelsen: Björnskådningen var ju finalen på resan och den blev pricken över i-et på vår rundtur i norra Sverige.

Bästa och mest sevärda museum: Anders och Emma Zorns bevarade bostad i Mora, med museet bredvid. Det slog Carl och Karin Larssons Sundborn, som ju är mera omtalat och känt. Ett tips om du planerar en resa för att se båda: Åk till Sundborn först, så stegras intrycken.

Bästa att-göra-besök: Gruvan i Kiruna, som mest visar modern gruvdrift, om än med ett litet museibesök på slutet, samt Falu koppargruva som visar vilket oerhört slit gruvarbete var förr. Båda besöken innebär det spännande momentet att vistas flera hundra meter under marken.

Roligaste ”kul grej”: Att se renar i det fria (enligt Birgitta).

Bästa camping: 1 - Orbaden mellan Bollnäs och Ljusdal, vid stranden av Ljusnan som här har en kilometerlång sandstrand - Hälsinglands Riviera. Här hade vi också ett trevligt midsommarfirande med traditionella inslag (och sällskap av syrran och Erik). 2 - Sollerön i Siljan strax utanför Mora. Här var det bäst ordning rent generellt och fräscha servicehus, samt vackra omgivningar.

Vackraste natur: Varje del av resan har bjudit på många vackra vyer, små sjöar eller vattendrag med omgivande skog, ett backkrön med härlig utsikt, blomsterängar, fjällsidor med snörester efter vintern och mycket annat. Om något ska nämnas särskilt får det bli Höga kusten och Muddus nationalpark. Båda har det där lilla extra, som saknas på andra håll, och det är naturligtvis därför som Höga kusten är ett världsarv och Muddus bevaras som nationalpark.

Därmed sätter jag punkt för den här dagboken/bloggen, så får vi se om/när det dyker upp någon ny.

27 - 28 juni: BjörnskådningHåkan Vargas

Nu är vår husvagnsturné snart tillända. Avslutningen blir lite extra. Vi har bokat in oss för björnskådning hos Vargas Vildmarkslodge sydväst om Bollnäs. Det innebär att den natt som vi nu har sovit i husbilen blir vår sista, eftersom vi åker hem på torsdag efter björnskådningen. Husbilen ska återlämnas, urplockad och städad, på fredag morgon.

Onsdag morgon vaknade vi med nya grannar, eftersom Anette och Erik lämnades oss igår. Förmiddagen använde vi till att plocka i ordning lite saker i bilen, tömma smutsvatten och fylla på färskt.

Så småningom rullade vi iväg mot Vargas Vildmarkslodge sydväst om Bollnäs. Vi var lite tidiga så vi stannade i skogen vid ett vedupplag och vilade en timme, för att vara fräscha till kvällen.

När vi kom fram till Vargas möttes vi av gårdvaren Chessie, som skällde tills vi hade hälsat på henne. Sedan blev hon knäpptyst. Vi bjöds på kaffe och smörgås av värdparet, Håkan och Eva Vargas, och fick tillsammans med fem ytterligare deltagare information om hur man beter sig i ett gömsle. Man är TYST med allt man gör. Man viskar - det är ”förbjudet” att använda stämbanden. Man får absolut inte visa något ljus ut genom gluggarna. Man rör sig tyst och försiktigt inne i gömslet och tappar inte termosen (eller något annat) i golvet. Man har inte parfym, deodorant, myggmedel eller annat doftande på sig. Björnar är mycket doftkänsliga och har utomordentligt bra hörsel.

Så småningom satte vi oss i två bilar och kördes ut i skogen. Den sista biten fram till gömslet var en 20 minuters promenad genom björnskogen. Redan när vi lämnade bilarna gällde största möjliga tystnad.

I gömslet fick var och en sin egen plats vid gluggarna och en slaf sig tilldelad. Först monterades kamerorna och sedan vidtog väntan. Den blev inte så lång. Strax före kl 19 kom det en björn fram ur skogen, och letade upp en av de gömmor med björngodis som Vargas hade lagt ut. Björngodis kan vara frukt, grönsaker, bröd, havre eller hundmat. Man åtlar inte med kött.

Senare under kvällen kom två björnar in samtidigt i synfältet och rumsterade runt i marken framför gömslet. Fortfarande var det ljust och fina fotomöjligheter. Björnarna var snälla nog att visa sig ytterligare ett par gånger, fram till midnatt ungefär, varefter de tycktes ha fått nog  av åteljakten och antingen drog vidare eller lade sig att vila.

Vila kunde vi också göra. Det räcker med att en eller kanske två håller vakt och larmar övriga om björnarna dyker upp igen. Flera timmars sömn har vi fått under natten, vilket känns bra inför bilkörningen hem.

Håkan Vargas kom och hämtade oss i gömslet vid åttatiden, varefter vi kördes tillbaka till lodgen och fick en god frukost. Nu blev det möjlighet att prata igenom nattens upplevelser med användande av stämbanden. Alla verkar nöjda och belåtna, och vem vet, kanske ses vi igen hos Vargas? Om du vill veta mera om deras verksamhet gör du det på www.vargas.se

Nu närmar vi oss Stockholm med Birgitta vid ratten. Snart blir det byte av chaufför och den sista bilkörningen hem till Linghem.

26 juni: Vid Orbaden

Utsikt från Åsberget i Orbaden

På förmiddagen sade vi tack till syrran Anette och Erik för trevlig samvaro över midsommarhelgen. De for hemåt för att ägna sig åt trädgårdsanläggning medan vi valde att stanna en natt ytterligare vid Orbaden.

Före lunch gick vi upp till Åsberget, en promenad på knappa halvmilen enkel väg. Uppe från berget har man en vidunderlig utsikt över hälsingebygden runt Ljusnan, mellan Järvsö och Bollnäs. På berget växte mogna och solvarma smultron och blåbär. Vi hade inget att plocka i, så det blev att fylla munnen ett antal gånger och njuta. Det fanns också en del ögonfröjd förutom utsikten. Bland annat hittade vi orkidéer utefter stigen.

Väl nere på ”normalnivå” igen gjorde vi en avstickare till den äventyrspark som finns här och tittade på folk som kom farande på lina i luften.

Här finns också ett minibryggeri, Organicsmash, där det gick att åtgärda den törst som uppstått på berget. En av deras ölsorter hete Revolver-Harry. Vi fick höra att denne legendariske kriminalares far bodde i ett hus blott ett stenkast från bryggeriet. Alla som har sett och lyssnat på Leif GW Persson bör ha hört talas om revolver-Harry

Eftermiddagen bjöd på rent underbart väder. Det blev ett dopp i älven för min del och i övrigt mest slappa och läsa en bok. Lite grand började vi också tänka på och planera morgondagens äventyr, då vi ska ut i skogen och sitta i gömsle, för att förhoppningsvis få se björn. Det återkommer jag till senare.

25 juni: Retur till Järvsö

Midsommarbuketten står fint i improviserad vas

Syster Anette är på jakt efter lokalt bakat hårt tunnbröd. Efter att ha konsulterat Google beslöts att göra ett återbesök i Järvsö, där bageriet vid Stenegård lär saliföra denna delikatess. Det visade sig vara helt korrekt, men tyvärr inte just idag. De hade sålt slut på det hårda tunnbrödet under helgens marknadsdagar, och det nybakade som ligger på torkning är inte till salu idag.

Vi fick ändå en trevlig stund uppe vid Stenegård idag utan månglarna, krämarna och det skränande tivolit, som fanns här i förrgår. Stenegård är en av de så kallade Hälsingegårdarna, som är upptagna som ett världsarv på UNESCOs lista över objekt som ska bevaras. Gårdarna anses vara utmärkta exempel på den byggnadsstil som användes av bondebefolkningen här uppe.

Vädret var fint på eftermiddagen, så det blev en promenad utefter stranden för Erik, Anette och mig, medan Birgitta satt i solen och läste och vaktade husbil och husvagn. Det blev till och med ett dopp i det svalkande vattnet, åtminstone för mig.

Eftermiddagen i övrigt tillbringades mestadels i solstolar tills det blev matdags. Repris på midsommaraftonen - sill och potatis med jordgubbar och vispgrädde till efterrätt. Det smakade lika bra idag. 

Några partier boule spelades med damerna som totalsegrare denna kväll, och vi hann även spela lite Yatzy innan vi kröp till kojs.

24 juni: En sorgens dag

I dag är det precis sex månader till julafton. Det är en dag som nästan alla, framförallt de små, tycker är en spännande dag. Det är också dagen efter en förlust i en fotbollsmatch för svenska landslaget mot det tyska landslaget. Den förlusten var tråkig för fotbollsfans, men knappast något att ligga sömnlös för, åtminstone inte för normalt funtade människor.

När en förlust i en fotbollsmatch leder till rasistiska strömningar, hot mot en svensk landslagsspelares familj och hans barn, blir man sorgsen, beklämd och bekymrad över mänsklighetens framtid. Jag har alltid trott att miljö- och klimathot är det som på allvar kan leda till mänsklighetens undergång i förtid - någon gång kommer den ändå att inträffa. Men när man ser hur vidrigt personer kan uttrycka sig, och vilka åsikter de kan ventilera på ”nätet” och gömma sig bakom den binära anonymiteten börjar jag undra om inte hotet kommer inifrån de mörka sidorna hos enfaldiga människor.

DURMAZ - jag hoppas av hela mitt hjärta att du får chansen att avgöra matchen mot Mexico. Om det inte blir så hoppas jag att det kommer en stor framgång för dig senare, på fotbollsplanen eller på annat håll.

Vad vi har gjort i övrigt denna dag faller lite i skymundan, men vi har faktiskt gjort en fin utflykt till Växbo linneväveri, och Trolldalen strax intill, där det finns en gammal miljö bevarad med kvarnar, smedja, mälteri med mera.

Vädret har varit riktigt bra och det blev morgondopp i älven och middag ute i det fria. Det var trots allt härligt.

Som ni kanske ser i kommentarsfältet - vi är i Hälsingland och inget annat klandskap!

22 - 23 juni: Midsommar

Igår var det midsommarafton, vilket knappast har undgått någon. Det regnade inte! Däremot blåste det rejält, framförallt under natten till midsommarafton, men även under dagen. Solen tittade fram emellanåt och vi kunde sitta ute en stund och titta på barnens lek runt midsommarstången.

Min kära syster påpekade att jag den 21 juni skrev att vi var i Dalarna när sommarsolståndet inträffade. Detta korrigeras härmed - Orbaden ligger i Gästrikland och ingen annanstans.

På förmiddagen tog vi en kort promenad, och på tillbakavägen gick vi in i campingens reception och bokade bästa platserna framför TVn till fotbollsmatchen Sverige - Tyskland. Våra damer plockade blommar till en midsommarbukett och jag lyckades med viss möda få till två små blomsterkransar, som faktiskt höll ihop.

Sill och potatis blev det förstås till middag, och sedan ägnade vi oss åt spelverksamhet. Vissa av oss var gladare än andra, vilket ju oftast blir fallet när man spelar t ex Yatzy.

Idag på midsommardagen har vi varit på Järvsö marknad vid Stenegården. Det var sedvanligt knallegods som såldes; hemkokt godis, billiga strumpor och mirakeltrasor. Nytt för i år är möjligen de talrika stånden med oliver. Lunchen bestod av tunnbröd med fyllning.

Järvsö är troligen mest känt för att Lill-Babs kommer härifrån. Nu är hon ju saligen avliden men har lånat sitt namn till bl a ett café. Där avslutade vi vårt besök i Järvsö och nu är vi åter på campingen i Orbaden. Solen skiner från en nästan molnfri himmel, jag har tagit ett dopp i Ljusnan och nu laddar vi för kvällens fotbollsmatch.

21 juni: Sommarsolståndet

Idag är årets ljusaste dag på norra halvklotet, sommarsolståndet. Klockan 12.07 idag var jordaxelns lutning mot solen som lämpligast för alla som gillar ljus. Vi som är i Dalarna kan tyvärr inte se solen, för här är det ihållande regn.

Vi lämnade Falun i förmiddags i lätt duggregn. Vi kom fram till Orbadens camping runt lunch och syrran Anette och hennes karl Erik kom med sin husvagn strax därefter. Deras förtält sattes upp i hällregnet och sedan blev det en kort stunds uppehåll innan regnet började igen.

Middagen avnjöts i deras förtält och därefter blev det fia med knuff i husvagnen. Jag blev inte sist, trots att alla gaddade ihop sig mot mig.

Nu hoppas vi på bättre väder i morgon - och passar på att önska dig som läser en riktigt trevlig midsommar.

20 juni: Sundborn och Lugnet

Karin Larssons kända solroskudde

Genast efter frukost for vi den dryga milen till Sundborn, där Carl och Karin Larsson samt deras sju barn hade sitt hem. 

Gården var från börja en ganska liten stuga, som Karins far köpte och skänkte till paret. Vartefter familjen blev större, och intäkterna ökade, byggdes gården till och är idag en imponerande byggnad. Hela byggnaden visas inte för turister eftersom huset ägs privat av ättlingar till Carl och Karin Larsson, och delvis används som privat sommarbostad. Guidningen vi fick inne i huset var mycket bra och informativ, och gav en god bild av hur paret levde. Interiörerna i huset är till största delen designad av Karin Larsson.

Efter att ha tillbringat förmiddagen i Sundborn återvände vi till Lugnets camping i Falun. Alldeles intill ligger den fina skidstadion, där flera stora mästerskap har hållits. Vi var uppe i hopptornet, där det även finns ett skidmuseum. Jag har idag inom en tidsrymd av fem minuter sett Johan Ohlsson, Charlotte Kalla och Torgny Mogren vinna VM-guld. Mina minnen från 1974 väcktes också till liv, då jag var på plats när Thomas Magnusson körde hem VM-guldet på tremilen. Utsikten från stora hoppbackens topp är magnifik. En fråga man dock ställer sig där uppe, och man har sett den branta underbacken på vandringen upp, hur den är skapt som frivilligt ställer sig på ett par skidor och kastar sig utför branten ner mot stupet och svingar sig ut i luften...

Vi gick på marken hela vägen ner, tog en match på minigolfbanan och gick hem till husbilen. Vi hann koppla av med varsin bok en stund innan grillen kom fram. vädret var så pass bra att vi kunde sitta ute och äta - pasta, lammkotletter och svampsås stod på menyn. Kalasgott.

19 juni: Falun mm

Ornäsbjörk, med sina flikiga blad

Birgitta tycks ha fått knäckebröd på hjärnan, för idag var vi i Stora Skedvi och köpte ytterligare knäckebröd, utöver det som inhandlades i Leksand. Vi behöver antagligen inte köpa nytt knäckebröd på den här sidan årsskiftet.

Borlänge förärades ett besök, då vi besökte Science Center, ett vetenskapsmuseum. En dryg timme tillbringade vi där och lekte med diverse modeller av vetenskapliga upptäckter och fysiska fenomen, t ex ljusets brytning i glas och en massa annnat.

Nu styrde vi kosan mot Falun och hittade bort från stora vägen till Ornässtugan, där Gustav Wasa enligt uppgift ska ha räddat sig undan danskarna genom att fly via dasset. Här hittade vi också information om Ornäsbjörken, som är den enda trädet som har uppstått i Sverige. I slutet av 1700-talet hittade en bonde en konstig björk i Lilla Ornäs. Han fick Carl von Linn’e intresserad och man kunde konstatera att det var en mutation av något slag. Björken har vackert flikiga blad och ett träd är planterat vid parkeringen i anslutning till Ornässtugan.

Till Falun kom vi strax efter lunch, och därmed hann vi också besöka Falu koppargruva. Här kläddes vi ut i oranga plastskynken och oranga hjälmar, innan vi fick påbörja nedstigningen i gruvan. Ca 400 trappsteg gick vi, de flesta nerför, till ett djup på 67 meter under jord. Vi fick lära oss hur arbetet med att bryta malmen gick till för länge sedan, när man eldade på berget tills det krackelerade och man kunde börja bearbeta berget med slägga och andra handredskap. Hu, vilket slitgöra. 

I många gruvschakt användes rep för att hissa upp malmen i hinkar. På nervägen kunde man som arbetare få lifta i hinken i stället för att klättra ner. Upp till sju man kunde få plats i en hink. Till repen användes oxhud. Det gick åt så mycket hud att man slaktade tusentals djur varje år. Av köttte gjorde man korv - falukorven var född.

Idag har solen lyst mest hela tiden. Även om det har fortsatt att blåsa så kunde vi sitta ute och äta middag idag, här vid Lugnets camping i Falun.

18 juni: Avesta - Säter

I morse var det sjön Västra Sveten vid Tolvsbo som fick mig att piggna till. Skönt med ett morgondopp när vädret är hyfsat. Efter frukost med Janne (Marianne hade åkt tidigt till jobbet) återstod att säga adjö, och ett varmt tack för gästfriheten med god mat och trevlig samvaro.

Vi åkte en kort tur till Avesta, där vi inledde med att besöka Erik Axel Karlfeldts barndomshem. Det ligger fint vid Dalälvens strand, men var lika stängt som hans gård Spångs i Sjugare by var. På vägen till Avesta såg jag en skylt om Visentpark. Den letade vi oss fram till.

Visenten, eller Europeisk Bison, är nära släkting med den amerikanska bisonoxen men något mindre. Det är det största marklevande djuret i Europa. Den var helt utrotad i det fria, när den sista vilda visenten sköts i Ukraina 1927. Då fanns endast 54 djur kvar, alla i olika djurparker. Man bedriver idag ett omfattande avelsarbete med många djurparker inblandade. Idag finns drygt 3000 djur, varav ca 60 procent lever vilt, efter utplacering på olika håll i Karpaterna och Kaukasus. Antalet djur är faktiskt färre än det finns av den svarta noshörningen.

Visentparken i Avesta startades av Axel Ax:son Johnson, som då var huvudägare i Avesta Jernverk, som hade valt visenten som sin logotype och sitt varumärke. Parken skänktes 2005 till Avesta kommun. Flera parker i Sverige, bl a Skansen och Kolmården har också visenter.

Från Avesta var det en kort tur till Säter där vi tillbringade eftermiddagen. Christer tittade på TV och gladde sig åt Sveriges seger över Syd-Korea. Birgitta tittade på första halvleken men valde sedan att läsa en bok.

Blåsten tycks förfölja oss, men vi upprepar: Myggfritt och lätt vaggning till sömns.

17 juni: Fika i Norberg

Elsa Anderssons konditori i Norberg

Efter det sena sänggåendet i går blev det en lite senare frukost. Den planerade gräsklippningen fick ställas in på grund av det strilande regn som föll idag. Ny planering gjordes och nu åkte vi till Vad, där Marianne har sitt hus. Här gick vi husesyn och hjälpte till med att flytta ett bord (enbart sagt för att det ska se ut som att vi gjorde något arbete under dagen). Vad ligger mellan Söderbärke och Fagersta? Just det, Vad!

Marianne körde oss nu upp till Norberg, där vi fick en kort promenad i en gammal fin bruksmiljö. Ett litet hantverkscentrum fick besök av oss, innan vi gick till ett fint gammalt konditori. Elsa Andersson står det att konditoriet heter, och det har det gjort väldigt länge. Lokalen som inhyser fiket ligger i en byggnad som uppfördes för bara något år sedan, men byggnaden är gjord i gammal stil och med det tidigare huset som förebild. Det gamla konditoriet brann ner för några år sedan.

Nu blev det återfärd till Söderbärke med lite sightseeing på vägen.

Åter i Tolvsbo påbörjades förberedelserna för kvällens middag. Gårdagens goda måltid med kött som bas följs av en lika god idag, men med rödspätta som bas.

16 juni: Kort tur till Tolvsbo/Söderbärke

Ställplats med el, hos Janne och Marianne i Tolvsbo

Tidiga morgonen vid Räfsnäs camping utanför Ludvika bjöd på sol och fint väder, om än lite blåsigt. Sjön Haggen fick ta emot min lekamen i ett uppfriskande morgondopp. Tyvärr mulnade det ganska snart, så det blev innefrukost idag också. 

På fotbollsplanen alldeles intill campingen var det uppbyggt en agilitybana. Snart började bilar komma och livliga små och stora hundar började höras. Vi gick dit och satt en stund i gräset. Flera av hundarna var riktigt snabba och gjorde allt rätt. Deras mattar, för det var nästan bara unga flickor och några damer som ledde hundarna, fick springa fort för att hinna med att dirigera sina jyckar rätt väg runt banan. Andra hundar var mera intresserade av omgivningarna och kunde plötsligt göra en avstickare utanför banan för att hälsa på en hundkompis. En trevlig stund hade vi, men när regnet började hänga i luften gick vi till husbilen och körde till Söderbärke.

Birgitta hade läst om en skobutik i Söderbärke. Den har varit i samma familjs ägo i flera generationer och inredningen är i stort sett intakt sedan 1940-talet. Ett par skor satt extra skönt på Birgittas fötter, så det blev ett litet inköp.

Ett besök vid hembygdsgården hanns också med. Där fins en hantverksbutik, med många fina arbeten. Det finns också saker i butiken som gör att man nästan får känslan av att man är i ett museum, lika mycket som i en butik. Den trevliga damen i butiken lite om bygden och sitt intresse för handarbete. Om du besöker Söderbärke, se till att ta dig tid för ett besök vid hembygdsgården.

Nu var det bara en kort tur till Tolvsbo och ett besök hos Janne och Marianne. Vackert väder hade vi, så Birgitta och Marianne hoppade i poolen medan Janne och jag förberedde middagen. Vädret höll i sig. Med hjälp av lite infravärme gick det bra att sitte ute på altanen ända till efter midnatt. En härlig och mycket trevlig kväll fick vi.

Kommentarer