14. nov, 2017

Sovmorgon! Frukost i lugn och ro, innan vi blev hämtade kl 10, för att åka till David Sheldrick´s Elephant Orphany. Här har man sedan 60-talet tagit hand om föräldralösa elefantungar. Oftast är ungarna ensamma efter att modern blivit offer för tjuvskyttar.

Det är bedårande att se dessa ungdjur i varierande storlek bli matade med nappflaskor, som är något större än de som människobarn får. De går till sina skötare, får sin flaska, tömmer den och börjar leka i leran. Där ligger också en del grenar med löv på, som också slinker ner i munnen. De är totalt oberörda av det kraftiga hällregn som stör oss människor. Om inte annat blir det besvärligt att gå när den röda leran klabbar på under kängorna.

Elefanterna flyttas så småningom till en utslussningsanläggning, där de får träffa andra, främmande elefanter. Oftast blir de accepterade av en etablerad hjord och kan övergå till att leva ett normalt elefantliv.

Det finns också ett "barnhem" för föräldralösa giraffungar. Det blev vårt nästa stopp. Här kan man från en uppbyggd ramp mata girafferna med pellets. De är till synes helt tama och kommer fram och tar tacksamt emot den mat som erbjuds från turisternas händer. Pelletsen tillahandahålls av anläggningen och ingår i entréavgiften.

Det drog ihop sig till lunch, och vi åkte till Karen Blixen Coffe Garden, där vi blev sittande en stund över en välsmakande måltid. Hela området där restaurangen ligger var tidigare Karen Blixens kaffeplantage. Hennes bostad finns också i området, bevarad som ett museum.

I Nairobi finns också ett ställe som heter Ocean Sole. De har i 20 års tid samlat in flip-flop från stränderna ut mot Indiska Oceanen och utefter en del andra vattendrag. Dessa flip-flop körs till Nairobi, där de tvättas, limmas ihop och formas till allehanda djurfigurer, små likaväl som riktigt stora saker.

Under eftermiddagen hann vi också besöka ett par olika ställen där våra damer tittade på tyger, med avsikt att köpa något. Marie lyckades hitta ett stycke som var vackert och inköptes, medan Birgitta inte var på shoppinghumör denna dag.

På vägen till flygplatsen gjorde vår chaufför ett stopp vid ett hotell, där vi fick använda ett omklädningsrum vid en pool för att snygga till oss inför hemresan med KLM. Efter alla kontroller före och på flygplatsen var vi framemot 20-tiden inne i utrymmet för avgående. En bit mat fick vi i oss, varefter ett par timmars väntan vidtog, innan flyget hem lyfte.

13. nov, 2017

På morgonen fick vi den näst sista gamedriven för den här gången. Den allra sista turen blir färden till airstripen.

Tidig morgon som vanligt. Lejon finns det i överflöd. Vi såg flera nu igen. Leoparderna var dock inte på plats. Lenny trodde att modern kan ha tagit ungen och flyttat på sig, eventuellt efter lite väl stor uppmärksamhet från turister. Flera gånger när vi var där var det flera än 20 bilar på plats.

På ett ställe såg vi två stora, präktiga lejonhanar, som låg i gräset. Återigen visade Lenny prov på sin förmåga att läsa naturen och hur djuren rör sig. Han körde och stannade bilen ett par hundra meter från de båda lejonen. Efter tio-femton minuter reser de sig och börjar gå. Rakt mot oss. Det ena lejonet stryker bilens bakre kofångare och det andra stryker den främre. Lenny förklarade att han gissade att de skulle gå mot den ridå av grönska som fanns vid en flodravin en bit bort. Han ställde helt enkelt bilen i den linje som innebar den kortaste vägen för lejonen att gå till grönskan.

Vi åkte tillbaka till campen för att äta frukost redan vid niotiden. Klockan tio åkte vi mot airstripen. På väg dit såg vi en sista gång alla de andra djuren, som inte har fått så mycket uppmärksamhet. När det finns så många kattdjur som det finns här är det naturligtvis gott om villebråd för dem att jaga. Det finns alltså ett överflöd av impalor, eland, Thomson gazelle, Grant´s gazelle, zebror, giraffer, gnuer, bufflar, elefanter, topy, hyenor, schakaler och ännu flera. Dessa "vanliga" men väldigt vackra djur kommer i skymundan när de spektakulära scenerna beskrivs. Alla dessa djur finns hela tiden med som en bakomliggande "kuliss" till allt som beskådas. På samma sätt är det med fåglar. De finns hela tiden runt omkring oss. Flera arter av småfåglar i mera tätvuxen vegetation och flera stora fåglar ute på de öppna savannerna. 

Flyget var lite sent, så vi fick vänta en stund innan vi var tvungna att säga farväl och varmt tack till våra guider i bilen (för den här gången).

I Nairobi, vid inrikesflygplatsen Wilson Airport, möttes vi av representanter för Gamewatcher´s Safari, och vi fick skjuts till Macushla Guesthouse, där vi tillbringade sista natten i Kenya. Under eftermiddagen satt vi ute i trädgården och kopplade av, bläddrade igenom djur- och fågelböckerna en sista gång och kompletterade med några ytterligare gjorda observationer.

Runt det lilla hotellet rörde sig en flock apor, Vervet Monkeys. De sprang omkring både på marken, på taket och förstås i träden. Utanför badrummet fanns ett litet tak över ett trädgårdsförråd. Där satt de gärna på rad och kollade vad vi hade för oss när vi var där inne.

På kvällen fick vi en mycket välsmakande middag och sedan sov vi riktigt gott.

12. nov, 2017

Genast efter frukost åkte vi och tittade på Fig och Figlet, leopardmamman med sin unge som vi nu nästan lärt känna som husdjur (nåja). De höll till i en flodravin inte särskilt långt från campen. Nu var ungen på riktigt lekhumör, och bjöd på balansgång på en liggande stock och klätterkonst högst upp i toppen på ett torrt träd.

Det kom bud om att ett par schakaler var på jakt efter en nästan nyfödd Topykalv en bit bort, så vi körde dit. Många turer var det, med schakalerna som försökte närma sig den lilla kalven, medan den tuffa modern höll dem på avstånd. Schakalerna gav upp efter en stund, och vi åkte tillbaka till leoparderna, där mamman hade tagit en Hammerkop och lämnat som leksak till ungen. Figlet for omkring och kastade runt med fågeln så att fjädrarna rök.

På ett ställe låg tre lejonhonor, som var en egen liten grupp tillsammans med en fjärde hona som inte var där just då. De låg och tittade mot några bufflar som gick en bit därifrån. När bufflarna fick syn på lejonen bjöds vi på ytterligare en ny upplevelse. Bufflarna började sakta röra sig MOT lejonen. De gick i bredd, mellan fem och tio stycken. När de kom riktigt nära lejonen reste sig dessa och flyttade undan en bit och lade sig igen. Bufflarna fortsatte att gå mot och provocera lejonen, så att de till sist fick nog och vandrade iväg. Bufflarna ville helt enkelt inte ha lejonen så nära och de talade om att vi är minsann friska och starka och kan försvara oss - så dra härifrån. För att ytterligare markera sin härskarstatus urinerade de på platserna där lejonen legat. I förrgår såg vi lejon jaga en skadad buffel - idag fick vi se friska bufflar mota undan lejon.

Inte långt därifrån kom vi mitt i en stor hjord med kvardröjande gnuer. De allra, allra flesta gnuerna vandrar och rör sig mellan Tanzania och Kenya. Det finns dock en liten del äldre och inte fullt friska djur, som är stationära. Dessa "fåtal" djur räcker ändå till stora hjordar på, som den vi hamnade i, flera hundra djur. 

Vi var tillbaka vid campen ca kl 11, för att lämna av de två amerikanska turister vi hade haft sällskap av i bilen. De skulle fara vidare vid lunch. För vår del blev det "walking safari" på en dryg timme runt campen. Skönt att få sträcka på benen och röra på sig lite efter allt stillasittande i bilen.

På eftermiddagen åkte vi tillbaka till kadavret efter den buffel som vi såg bli dödad för två dagar sedan. På de 48 timmar som gått sedan den slogs omkull var i princip allt utom benen uppätet. Ett renskalat skelett var allt som fanns kvar. En hyena gick och drog benen efter sig och i träden runt om satt gamarna och smälte maten.

Nästa upplevelse var en stund tillsammans med tre stycken geparder. Det var tre syskon, en hona och två hanar, som just hade blivit övergivna av sin mamma. De håller ihop ca två och ett halvt år, tills honan blir könsmogen. Då lämnar hon sina bröder, som troligen kommer att fortsätta att hålla ihop en lång tid framöver. Först låg de bara och vilade, med efter en stund startade de en en lekfull uppvisning, där de gjorde utfall mot varandra, brottades och jagade varandra. Vi var enda bilen där...

På väg tillbaka stannade vi i skymningen vid ett schakalgryt, där vi kunde räkna till sex små valpar som for ut och in i grytet, och sprang och lekte med varandra. Vi satt i bilen och smuttade på vår sundowner, och pratade med Lenny och hans codriver/spanare, Julian, om allt möjligt, men mest om masaikulturen.

Så hade vi sista middagen kvar ute i bushen. I morgon far vi till Nairobi.