26. nov, 2014

En liten båt med ca 15 passagerare tog oss på förmiddagen ut från Akaroa genom den skyddade viken och ut till öppet hav. Flera fantastiska klippformationer kom vi nära och fick lära oss en del om hur den här relativt unga halvön har bildats av gigantiska vulkanutbrott för länge sedan.

Little Blue Penguin har vi sett tidigare, men nu har vi även sett de små djuren ute i vattnet, när de ligger på ytan och andas mellan sina undervattens-jaktturer. Likaså pälssälar är vi bekanta med sedan tidigare, men nu fick vi äntligen se den minsta delfinen som finns, Hectors Dolphin. Den lever endast utefter Nya Zeelands kust och är utrotningshotad, men just här finns en livskraftig grupp med uppskattningsvis ca 1200 djur. Enligt vår guide har det totala antalet av arten ökat något under de senaste åren.

Vädret idag är fantastiskt, med svag vind, strålande sol och en bit över 20-strecket på termometern. Låt oss hoppas att det består ett par dagar till, så att vi får en lika fin dag på fredag i Kaikura, när vi ska ut på valskådning.

De två kryssningsfartygen ligger i vattnet utanför den lilla hamnen och kör passagerare fram och tillbaka mellan skeppet och kajen. Vi trodde att det skulle vara näst intill hopplöst att ta sig fram nere i staden idag, men det märks förvånansvärt lite av turisterna. Många är nog borta på bussutflykter in till Christchurch, eller har bokat in sig på de lokala aktiviteter som erbjudes. Andra stannar kanske kvar på båten?

I morgon kör vi via de vackra vägarna här ute på halvön in mot Christchurch, för att sedan köra norrut till Kaikura och stråla samman med Thomas och Marie igen, för den sista bokade aktiviteten före hemresan.

26. nov, 2014

På tisdagen körde vi (Birgitta och Christer) ut til Akaroa, på halvön öster om Christchurch. Akaroa är franskinspirerat, som kvarleva från en tid på 1800-talet, då fransmän etablerade ett samhälle i den vackra och skyddade vik där den lilla staden finns. Idag är staden en hemvist för flera konstnärer och designers, och den är centralort för turismen på halvön.

Själva staden består egentligen mest av huvudgatan som går utefter stranden och ser ut som många andra. Här kan man dock verkligen påminnas om Karin Boyes ord om att det inte alltid är målet i sig som är det viktigaste, utan att det är färden i sig som gör resan mödan värd. Bilturen ut till Akaroa går över en bergskam och bjuder på de mest fantastiska vyer. Även om det regnade när vi körde hit så fick vi en del härliga utsikter.

Vid ankomsten till campingen fick vi veta att det var två kryssningsfartyg som skulle besöka Akaroa på onsdagen, så vi gick genast ner till staden och bokade in oss på en båttur ut i viken, innan alla båtturister hinner köpa upp allt.

24. nov, 2014

Morgonen i Tekapo var strålande vacker, och färden därifrån inleddes med ett besök i ett litet kapell nära stranden. Kapellet var tillägnat "Den gode herden" och hade en fantastisk altartavla. Det var ett fönster med utsikt upp mot bergen - hänförande!

Efter en lugn biltur på bra vägar kom vi till Geraldine, där vi provianterade, och återigen träffade vi Thomas och Marie. Härifrån fortsatte vi dock var och en åt sitt håll, för att träffas igen på torsdag eftermiddag i Kaikura.

Innan vi kom fram till Geraldine hade Birgitta och Christer stannat och fikat på ett ställe där det även fanns ett lokalt bryggeri. Efter en liten provning beslöts att köpa ett par flaskor. Då visade det sig att ölet såldes endast på 1,2 litersflaskor, vilka tappades upp medan vi väntade. Rena färskölet alltså. Etiketten klistrades på och alkoholhalten skrevs med tuschpenna på korken.

Natten har vi tillbringat i en liten ort som heter Glentunnel. En vandring hanns med upp mot en liten järnvägstunnel (nedlagd järnväg) som har gett orten dess namn.