4. dec, 2014

Allting har en ände...

...utom korven som har två, pannkakan har ingen men den är god ändå.

Nu är det över. Nio veckor borta från hemmet. En underbar resa har vi haft med ofantligt många upplevelser och intryck, som nu ska smältas och bearbetas. Bilder ska tankas ner i datorn och kollas för att sättas samman till bildspel som ska visas för vänner och bekanta tills de somnar 🙂. Efter sista stoppet i Köpenhamn (bilden) så var det en kort tur till Arlanda. Thomas och Marie tog sig in till Stockholm, medan Birgitta och Christer hade en tågresa kvar. Nu har det hunnit bli torsdag. Jetlag finns fortfarande kvar i kroppen. Tidigt trött på kvällen och tidigt vaknande på sennatten och svårt att somna om. Det är ju faktiskr bara några dagar sedan vi var på andra sidan jordklotet, med en tidsförskjutning på maximala tolv timmar.

Vad blev det då av GoPro Hero3, undervattenskameran, som jag skaffade före resan? Jodå, det finns ett hundratal filmsnuttar inspelade. Mycket går nog i papperskorgen direkt, men det finns tillräckligt som kan visas därifrån också, tills tittarna nickar till. Jag måste "bara" lära mig att redigera filmsnuttarna också.

Personligen kan jag konstatera att det var ett häftigt sätt att påbörja det nya livet som pensionär, att fly bort i dryga två månader. Det är ju nu som det verkliga livet börjar som icke anställd, utan krav på att åka iväg på morgonen. Det blir till att träna upp sig på det nya livet. Till att börja med ska vi försöka hinna fixa till det så att vi kan fira jul här hemma med barn och barnbarn.

Härmed upphör bloggandet om den här resan. Hoppas att du som har följt oss på resan via bloggen har kunnat uppfatta något av allt det som vi har upplevt, och att någon eller några av bilderna kan ha bjudit på något positivt.

Bloggen och bilderna får förstås ligga kvar där de ligger för överskådlig tid framöver.

HEJDÅ. 

 

2. dec, 2014

Arrival Copenhagen

Så är vi nästan hemma igen. Flyget från Singapore till Köpenhamn gick bra, t o m en timma snabbare än från början aviserat. Det blev bara elva timmar i luften, varav mycket försvann i sömndimma. Det var ju ett nattflygning med början kl 23.50 och landning kl 05.00.

Sista skuttet till Stockholm kommer efter några timmars väntan på Kastrup. 

2. dec, 2014

Långa resor

Resan från Christchurch till Singapore tog "bara" dryga tio timmar. Vi lagrade det tunga bagaget på flygplatsen och tog med lätt packning in till hotellet i Singapore. Det var fyra trötta resenärer som gick ut och åt en bit mat på kvällen. Resan i sig tröttade och dessutom hade kroppen en tidsomställning på fem timmar att hantera. Det var skönt att få sova ut i en skön säng.

Söndagen tillbringades i Singapore på lite olika vis. Thomas och Marie promenerade i staden och fönstershoppade, medan Christer och Birgitta tog tunnelbanan ner till Garden by The Sea och tillbringade dagen där. På eftermiddagen tog vi oss ut till flygplatsen, hämtade ut bagaget och fixade till klädsel och packningen för den näst sista, men längsta, flygturen på hemresan. Avgången till Köpenhamn är satt till kl 23.50.

Jag hänger på en sista bild från Nya Zeeland på en ginstklädd sluttning. Snyggt eller...???

29. nov, 2014

Husbilarna återlämnade

Nu är husbilarna återlämnade, hela och rena. Vi har klarat äventyret med dessa små rullande hem utan missöden, men det ska bli skönt att om några dygn få krypa ner i sin egen säng.

Efter bilreturerna blev det en tur ner till Christchurch. Staden bär fortfarande ganska stora spår efter den jordbävning som var här 2011. Flera kvarter i staden är under nybyggnad helt och hållet. Den gamla katedralen är till stor del raserad och reparationsarbete pågår.

Nu väntar en hotellnatt innan hemresan påbörjas i morgon, med första etappen till Singapore. Där sover vi också en natt och har en hel dag till vårt förfogande.

29. nov, 2014

Valskådning

På förmiddagen var vi på valskådning. Det var kaskelot (Sperm Whale) som vi hoppades få se. Och visst fick vi se. Två stora mäktiga valar med ca en halvtimmes mellanrum, med den pampiga stjärten i luften när dyket kom efter det att andningspausen var slut. De här valarna är nere 45 - 60 minuter innan de måste upp och andas igen. Det är den största av tandvalarna, upp mot 20 meter lång, och den kan dyka ända ner till ca 3000 meters djup.

Vädret var bra men blåsigt, så sjösjuka drabbade drabbade några av medpassagerarna, men vi klarade oss galant.

Efter valarna åkte Thomas och Marie söderut, mot Akarua, för att klara den sista övernattningen där innan bilarna ska återlämnas.

Christer och Birgitta stannade i Kaikura, och hade fått bra information från Thomas och Marie, om vad vi kunde fördriva tiden med på eftermiddagen. Först åkte vi mot ett litet vattendrag, där pälssälarnas ungar ibland tar sig upp mot ett litet vattenfall, där de leker på dagarna när deras mödrar är ute och jagar mat. Idag var dock ingen sälkut hemma uppe vid fallet, men vi såg en liten ensam som lekte i vattnet lite längre ner i vattendraget. Den dagen fick jag för första gången användning för hela regnstället, både byxor och jacka. Regnet fullständigt vräkte ner.

Vi hann också med att se en föreställning där en fårägare visade hur man klipper ett får, och han berättade allmänt om fårskötsel och de olika kvaliteter som finns av ull från olika får, samt att ullen från vissa delar av fårets kropp bedöms som sämre och sorteras bort från den prima ullen.

Så återstår sista kvällen i husbilen!